Har livet hunnit ikapp mig?

Jag star har under Tanzanias himmel mitt i ett campingstalle fylld med stjarnor och forsoker verkligen ta in och njuta av detta ogonblick. Men det ar svart.. Och det gor mig ledsen pga att jag gjort sa mycket nytt i mitt liv sedan aret 2015 borjade. Speciellt denna resa, det har varit en drom som nastan kants omojlig da jag vid flera tillfallen sagttill mig sjalv och mina nara att detta ar nagot jag maste gora innan jag dor. Men nu star jag har i den frammande kontinenten Afrika och uppfyller en av mina stora drommar. Volontarjobba for barn och hjalpa till med sa mycket jag kan. Men mest av allt uppskatta de sma sakerna majoriteten av varldens befolkning med tak over huvudet, mat pa bordet och halsan i behall tar for givet. Sa.. Har livet hunnit ikapp mig? Formodligen litegrann da jag ibland halkar efter… men jag har lart mig enormt mycket och vuxit som individ.

Inläggen är tyvärr utan å, ä och ö.

Resan var otroligt lang med mellanlanding i Addis Abeba i ca 5 timmar och darifrån rakavagen till kilimanjaros flygplats. En chock och ett mote i Mustafas kontor vantade med en avgift pa 250 dollar, 200 dollar for ideellt arbete och 50 dollar for visum. Jag maste saga att det sved liitegrann, da jag endast trodde att jag skulle behova betala for visum. Men efter en massa om och men kom Mr. Ally till raddning, vi hade en 30 min rolig bilresa till Moshi, Soweto dar jag slutligen fick traffa snalla Pamela och nagra andra i mitt nya hem.

just nu.. Jag sitter utanfor huset och roker en cigarett och skriver. En massa trevliga manniskor gor forbi och alla halsar Mambo, vilket betyder hej eller tjena. En man som precis gick forbi med sin familj kallade mig for Mozongo, vilket betyder viting hahah. Har langtat till att fa hora nogon kalla mig for det. Men nu maste jag in till Pamela och ganget.. Puss!

Vem är Mariana Thekran?

Mariana Thekran… Inget märkvärdigt haha… måste tyvärr fatta mig väldigt kort, då jag har ett flyg jag måste passa kl. 21:00 till Moshi- Tanzania. Jag har fortfarande inte packat klart, ändå sitter jag här vid sängkanten och skriver mitt första blogginlägg.

… Namnet har ni… Jag är 25 år gammal och nyexaminerad från Södertörns Högskola med en filosofie kandidatexamen i statsvetenskap. Detta blir första gången jag någonsin flyger ensam samt första gången jag åker på en volontärresa, vilket bokades för cirka 1 månad sedan, helt stört. Men nu sitter jag här och är lite stressad, men mest av allt glad. För att det verkligen händer.

Måste tyvärr kila iväg nu… Men innan måste jag bara säga, kan ni som råkar hamna på bloggen och tycker om den vara bröder och tjata på att jag ska skriva, då jag är sämst på sånt.

Chuckin’up them Deuces! ✌️